Plass til to butikker?

Hoppas de på större urval varor? Många fler butiksjobb? Tror de att konkurrens ger lägre priser? Eller älskar de helt enkelt att shoppa?

En ny butik är kanske till glädje för shoppingentusiasten, men jag tror inte den ger någon av de andra positiva effekterna. Snarare tvärtom.

Det kostar att driva butik. Personalen ska ha lön, lokalerna ska hållas varma och rena, och varorna ska transporteras hit. Pengarna vi lägger ut när vi köper varorna ska täcka alla dessa kostnader. Men vi är trots allt bara 2000 som bor i Longyearbyen, och i det landskapet ser jag inte utrymme för två matbutiker med heltäckande sortiment.

Anta att Rema 1000 och Coop Svalbard båda är etablerade i Longyearbyen och delar marknaden 50/50. Vi äter lika mycket mat oavsett om vi har en eller två matbutiker. Ungefär samma mängd varor ska tas upp, så transportkostnaden minskar inte ens om butikerna samarbetar (och det kanske de inte gör). Totala lokalytan för matvaror ökar, utan motsvarande ökning av intäkterna. Omsättningen på Coop Svalbard går ner och personal måste sannolikt sägas upp. Rema 1000 nyanställer, men hur många? Sannolikt blir slutresultatet något fler butiksjobb i Longyearbyen – med också det innebär ökade totalkostnader.

Vad gör butikerna då? Minskar sin vinstmarginal? Höjer försäljningspriserna? Minskar varuutbudet? Och om det inte räcker för att säkra ekonomin, avskedar de ännu fler anställda?

Risken är att en kamp mellan Coop Svalbard och Rema 1000 lämnar båda två så försvagade att Longyearbyen står kvar med en enda matbutik med fattigt sortiment, desillusionerad personal, och instabil ekonomi. Är det det vi vill?

Janet Holmén, Longyearbyen